05:23...igen
Jodå, jag ser rätt. Klockan är verkligen 05:23! Och nej, jag kom inte hem från krogen nyss. Min lilla söta Olivia har vaknat. Dessutom hämtade jag henne vid 3 tiden när hon vaknade första gången i natt. Stackars lilla gumman. Hon drömmer väl om stora otäcka världen antar jag. Näväl, bara att pallra sig upp...igen.
Fördelen med dessa tidiga morgnar är att när man väl har vaknat till, så kan man till fullo njuta av vårmorgnarna när solen smyger sig över hustaket och kikar in i rummen. Mmmm nu pirrar livet i kroppen igen. Jag sätter på en kanna kaffe och väntar tålmodigt medan det rinner ner, fyller en kopp till bredden (med mycket mjölk förstås - annars går det inte), tar Olivia under armen, en fleecetröja i handen och koppen i andra och klättrar uppför trappan till övervåningen. Där väntar vårt lilla andningshål, vår oas. På morgnarna badar terassen i sol, men thujorna ger fortfarande lite skugga för de små. Mmmm det är ju helt underbart! Jag kisar lyckligt mot solen. Kontrollerar att mina små luktärter och krasse inte är uttorkade. Lilla tomatplantan får inte heller torka ut. Mmmm kniper åt mig ett par mikrosmå ruccolablad som redan smakar ljuvligt. Så kommer enn liten prinsessa till smygande uppför trappan. Bianca har vaknat. Hon plirar lite busigt mot oss och Olivia utropar "Tanta" i ett härligt lyckorus.
Ja just det, kaffet, tänker jag. Det får inte kallna. Jag tar en slurk till och njuter. plötsligt skriker Olivia och är alldeles förtvivlad. "Mim" säger hon upprepade gånger och pekar på låtsaskameran i storasysters hand. -"Har du tagit kameran från Olivia", frågar jag. Näää jag hade det först säger Bianca. Och så börjar hon gråta och jag lyckas precis urskilja ett "Jag hade den" mellan de häftiga snyftningarna... Jaaa godmorgon då, tänker jag och påminns om hur morgnarna egentligen ser ut här hemma och att det är tre timmar till dagis börjar. Jag suckar men gläds åtminstonde åt att det idag i alla fall fanns mjölk till kaffet.
Dagis uppsagt
Hej på er,
Just nu är det inte muntert hos oss och 54 andra familjer samt pedagoger här på Östermalm.
När vi, för tre år sedan, valde dagis åt Bianca, så fastnade vi för det kommunala dagiset på Fältöversten här på Östermalm. Vi slogs på en gång av värmen och tryggheten som pedagogerna förmedlade. Det är inte lätt att lämna sitt barn i främmande människors vård. Då är personerna man lämnar till absolut avgörande för beslutet.
Idag är det med sorg i hjärtat som jag ännu en gång konstaterar att våra älskade barn, de små människorna som vi ska fostra till att ta över världen en dag, inte är välkomna! BRF Fältöversten har sagt upp hyreskontraktet till vårt dagis, som f ö funnits i huset sedan det byggdes 1971. Avflyttning: sista december. 55 barn står på gatan.
En vädjan till samtliga beslutsfattare gällande Förskolan Fältöversten
En alldeles vanlig dag
Det är tidig morgon. Barnen har precis vaknat. De är ivriga att starta dagen och det arbetas för fullt här hemma. Kläderna ska på. Randigt matchas med prickigt och nästan alla regnbågens färger är representerade i dagens outfit. Ett knäcke med Kalles kaviar med ett glas kall mjölk och sedan snabbt till nästa station, operation tandborstning. Det fnittras och pratas mest, om allt ifrån vulkaner till dinosaurier, och mina minnen får sig en uppfräschning. Till sist får mamma rycka in för att mota bort de sista tandtrollen. Det är inte svårt att motivera barnen att skynda på stegen. De ska ju till dagis! Med snabba steg och rosor på kinden stegar vi ivrigt iväg. Väl framme på Fältan möts vi av flera glada barn och pedagoger som packar för dagens utflykt, som just idag går till Bellmansro. Det ska bli skogsolympiad. Det doftar så gott i hallen på dagis, så jag måste fråga vad det är. Åhh, det är vår kock, Patrik, som bakar bröd till soppan. Det blir vår lunch idag. Jag hinner tänka; vilka lyckliga barn, som får gå hit varje dag, innan jag, något stressad styr stegen mot tunnelbanan.
Fältöverstens dagis har funnits sedan byggnadens begynnelse. På arkitektkontoret ritade man från början in en stor förskola, som i minsta detalj skulle möta de behov som dagligen ställs på den typen av verksamhet. Tanken med Fältöversten var då att det skulle vara en social knutpunkt, ett ställe för gammal som ung att mötas och verka på. Då var det Stockholms stad som ägde Fältöversten. Många år senare såldes kvarteret och förskolans framtid låg nu i andras händer. När nu förskolan är uppsagd från hyreskontraktet, är vi många som sörjer. 55 barn blir utan sitt älskade dagis, men konsekvenserna är betydligt större än så. Fältöversten har faktiskt kommit att bli just det ställe som arkitekten önskade, där gammal som ung samlas och stället vibrerar idag av liv. Tänk om vi nu alla kunde hjälpas åt att försöka ha kvar denna fantastiskt fina verksamhet – Fältöverstens dagis. Pedagogerna har funnits med i många år, har stor kunskap och ett aldrig sinande engagemang. Aldrig behöver man som förälder oroa sig för att ens barn inte skulle ha det bra där. Vi hoppas att samtliga parter kommer till samma slutsats; dagiset behövs och verkar till Fältöverstens och Östermalms fördel. Det handlar inte bara om att trygga 55 barns tillvaro. Det handlar om att bygga en stadsdel som välkomnar både gammal och ung och som är beredd att ta hand om de sina..
Vid pennan
Carola Becker
Snälla ni som läser detta och känner med oss - gör en insats och låt din röst bli hörd.
Skriv till BRF Fältöversten: http://www.brf-faltoversten.se/viewpage.php?page=443
och till stadsdelsnämndens ordförande: johan@johansjolin.se. Våra insatser kan vara avgörande.
Utan barnen tystnar världen.
Verkligheten i drömmen...
Mmmmm jag vaknar sakta till. Förs upp och ur den sköna dvala jag nyss befann mig i. Solen kikar in genom en liten springa mellan rullgardin och fönster och lockar mig att vakna. Lockar mig att börja en ny underbar dag. Jag tar god tid på mig att fundera över hur denna dagen ska se ut. Vad ska jag göra? Men först. Jag blundar och låter sömnens våg skölja över mig igen...
Så ser verkligheten ut i min dröm. Hur ser den ut i din? Tillåt dig att drömma. Det är helt underbart. Verkligeheten hinner ikapp dig ändå ska du se...
xoxo
Carola
Själavård
Utdrag från mina privata anteckningar 2010-03-06
"Här sitter jag på tåget till Vänersborg, och bölar... Pinsamt, eller hur!?! Men det skiter jag i. Läser en intervju med Mia Skäringer och blir mer berörd än jag blivit på mycket länge. Jag lovar mig själv, att från och med nu, bli ärligare mot mig själv. Varför sätter vi alla upp denna fasad av perfektionism gentemot våra medmänniskor. Jag menar, herre Gud, alla har det väl jobbigt ibland. Varför låtsas? Jag tror mer att det är en regel än undantag att livet bjuder på annat än bara ren och skär lycka hela tiden och när vi låtsas som att allt är bra och slutar prata med varandra. Det är då det går åt helvete. Vi stressar bara varandra, helt i onödan."
Tanken fortsätter idag 2010-03-12
Jag tror inte att de jobbiga sakerna vi går igenom är helt av ondo. Om vi inte hade nergångar så hade vi inte heller de ljusa stunderna i livet att se fram emot. Du vet, när allt känns på topp och vi blommar. Kroppen är i kontakt med själen. Kanske är det som årstiderna. Det kommer och går och det går upp och ner. Nu är ju snart våren här och jag känner hur det pirrar av lycka i kroppen. Hade det känts så om det hade varit vår hela tiden?!
Jag har precis läst ut en bok av nobelprisade Paulo Coelho. 11 minuter heter den. Ganska kontroversiell för många säkert, men den är oerhört läsvärd, och har man förmågan att förstå och se bortom bokens bokstavliga budskap, så kan man ta med sig upplevelsen i boken och lära något om sig själv. Jag vet inte riktigt varför, men någonstans mot slutet av boken, så fylldes jag av en oerhörd tacksamhet till mitt liv och allt det fina jag har. Det är inte dåligt det. Tack Paulo!
Ut och njut av vintern, för snart är det vår!
Schlagerpestival
Nu kommer jag säkert att låta något negativ och kan säkert komma att uppfattas som avundsjuk, men OJ vad GLAD jag är att jag inte är med i detta spektakel. Det verkar mest jobbigt och nivån är faktiskt inte särskilt hög...om man ser det ur det musikaliska perspektivet vill säga...Som show är det ju effektivt, men ibland måste jag säga att det blir väl krystat.
Den absolut största behållningen under kvällen var de blåa männen och Dolph. De inbjöd i alla fall till skratt. Resten av gänget...inte så mycket...mest gråt faktiskt. Jag lär i alla fall inte hitta inspiration under dessa melloveckor. Jag börjar tröttna!
Carola
Fredags Yra
OS Yra - Ingen kan ju vid det här laget ha missat Anja Pärssons bragd. Vilken vurpa och så går hon och kniper bronsplats dagen efter. Kvinnan är verkligen av stål. Å andra sidan så har hon väntat på detta i fyra år, och då kan man ändå förstå att man står ut med det mesta innan man ger upp. Annat var det för fransyskan som trillade innan loppet ens hunnit börja. Snopet värre...
Snö Yra - jodå det kommer mer. Varje gång snön faller så känns avståndet till våren allt längre. Förra veckans vårsång från fåglarna lovade våren runt hörnet. Jag tror att fåglarna har flyttat igen, och jag funderar också på det...
Melodifestival Yra - Så var då denna Sveriges mesta fest i full gång igen. Man kan tycka vad man vill om evenemanget i fråga, men de flesta av oss sitter ändå där på lördagskvällen och kläcker hemmasnickade kommentarer om de tävlande. "Gud vad har hon på sig!" "Vilken skitlåt!". Hur som helst så är det fest och en anledning att bulla upp med chips och dippa, slänga fötterna på bordet och släppa loss kommentatorerna inom oss. Gött...
Fredags Yra - den bästa av alla. Eller... få se nu! Johan jobbar, Bianca ska på två födelsedagskalas, måste köpa presenter och eftersom jag börjat träna så har jag planerat ett Bodypump pass på söndag. Däremellan vill jag gärna hinna tvätta...Mat måste vi ha...vad för mat...när ska jag handla...åhh och vår vagn som är sönder...En helt vanlig helg alltså...sådär härligt avslappnande och verkligen en tid för avslappning och rekreation inför en ny vecka...
En sak är klar - jag lever! Och jag lever gott!
Kram o trevlig helg
Carola
Fredagsmys...
Ja så var det fredag igen.
Ibland blir jag rädd för hur tiden går med en sån otrolig fart. Jag räds att vakna upp en dag i framtiden och känna panik över allt jag inte gjort i livet. Göra dunderkarriär, resa till all världens avkrokar för att beskåda världens underverk, lära sig dreja och vad vet jag vad som finns på allas stressade agendor. Man ångrar aldrig det man gjorde, utan det man inte gjorde, och det är väl sant...
När jag lyfter huvudet lite från datorn så ser jag mina två flickor strutta runt mina ben. Bianca klär Olivia i fjärilskläder. Det är hon nöjd med men brådskar bort till skåpet i köket som hon öppnar och botaniserar i jakt på något gott att knapra på. Det hittar hon givetvis; allt ifrån knäcke till majskrokar, som ju måste vara varje förälders räddning i situationer när de små människornas tålamod prövas hårt. Än så länge nynnas det och arbetas i två hörnor i vårt hem, som för övrigt inte är så välstädat som jag skulle önska... I och för sig så har jag hunnit plantera lite vårblommor i ett par krukor, golvet är dammsugat och jag har bestämt mig för en gångs skull att få mat hemlevererat ikväll. Varför alltid stressa med perfekt hemlagad mat när landet är i kris och varenda krögare gärna välkomnar en extra beställning. Jag är en sån där människa som gärna slår knut på sig själv; jag bakar semlor och har ett litet lager i frysen i den händelse vi skulle få oväntat besök, jag köper högrev och kokar Ungersk Gulyás, fransk Biff Bourgogne som får puttra på spisen i flera timmar, jag gör egen glass och försöker undvika alltför frekvent TV tittande för mina barn, vilket innebär timmar av pärlande och pysslande. Men ibland är det rätt så skönt att sätta på Emil i Lönneberga, plocka fram fredagsmyset och bara slappa, och det är precis det som är min plan ikväll - inga krav och ingens slav. Nu är det fredag och ikväll blir det pizza till middag...
Kram på er alla och trevlig helg.
Carola
Radio, tidningar och barnmat
Så var det måndag morgon igen! Härligt tycker jag! Då får jag möjlighet att jobba igen...med det jag gillar mest...musik!!!
Idag har jag suttit i radiohuset och haft förmånen att vara med i "Morgonen" i radio P4 Kristianstad. Väldigt trevligt. Vi pratade om plattan, musik och familjeliv bl a. Och det är ju precis de ingredienserna som mitt liv innehåller just nu. Ganska lyxigt tycker jag..och ändå väldigt vanligt på nåt sätt...
Om ni inte har läst artikeln i Kristianstadsbladet så kan jag rekommendera den; http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100129/NOJE/701299890/1995/KRISTIANSTAD/&/Musik-fran-hjartat
Dessutom har de skrivit om skivan i Metro, mest ur det rent praktiska perspektivet, men det kanske intresserar er det också; http://www.metro.se/2010/01/27/81676/sa-gjordes-nashvilleskivan-over-inter/
I fredags sjöng jag på Berns på en festmässa som arrangerades där. Jag fick bära de vackraste kreationer från Thalia. Det var väldigt trevligt och en ära. Dessutom sjöng jag fyra av låtarna på plattan. Kändes befriande!! Nu har jag fått blodad tand och vill ut och möta min publik. Jag letar de rätta musikerna men tills dess får det duga med singback och med tanke på vilka som spelar på den så känns det också väldigt lyxigt.
På lördag bär det av till Borlänge på gig tillsammans med Mathias Holmgren och Big Eyed Mike. Det ser jag fram emot. Jag måste repa in några, för mig, nya låtar tills dess.
Kramar sålänge
Carola
ÄNTLIGEN!!
Hej alla underbara!
Vilket kärt återseende - "Klinga min klocka"!! Efter lång tystnad är jag tillbaka. Jag har fått två underbara barn, har gift mig och spenderat två och ett halvt år på att slutföra mitt debutalbum. Det har verkligen varit blod, svett och tårar, men faktiskt många skratt också. Man lär sig oerhört mycket på vägen, både i livet och i de uppgifter man tar sig an. "Alla sår och gamla ärr visar bara vem jag är" som jag sjunger på plattan stämmer faktiskt ganska bra, och det är vackert med ärr...
Just nu befinner sig mitt liv lite i ett vägskäl. Att ta klivet ut igen är underbart och lite läskigt förstås, men mest ändå bara underbart.
Hemma är det "Änglars hus" och "Livet här i Stockholm" är härligt! "I love you" alla mina älsklingar. "Vem kunde älska er mer".
Nu är det release och full fart framåt. Min platta viskar förföriskt till dig; "Jag vill gå hem med dig"... "Rym med mig"...."Älska mig"..."Alla drömmar" ryms där i plattan..mina drömmar...kanske dina också..
Jag är tillbaka och hoppas att det inte är "Lång väg hem"...
xoxo Carola
Test
Test/Admin
